Ett kontemplativt ledarskap
Vi vet det, eller åtminstone tror vi veta det. Ledarskap handlar om driv, initiativ, handlingskraft, förändringspatos, implementering och uppföljning. Det är dessa förmågor som premieras i organisationer och som lärs ut och övas in i typiska ledarskapsutbildningar. Reflektion lärs också ut, men oftast som ett sätt att tänka kring ens egen eller andras agerande. Begreppen action learning och action reflection learning – ARL framhäver just handling som utgångspunkten och målet för lärande och reflektion.
Att identifiera just handling med det sant mänskliga är relativt sett en sen förekomst i västerländsk idéhistoria. Visserligen funderade redan de antika filosoferna kring skillnaden mellan medvetna och omedvetna handlingar men det var framför allt Karl Marx som lärde oss att se handling, och inte minst arbete, som vägen till självförverkligande. Om bara kapitalet inte står i vägen. Hanna Arendts The Human Condition från 1958 är kanske det mest inflytelserika bidraget till en handlingsfilosofi. Där skiljer hon mellan labor (tungt och repetitivt arbete), work (kreativt arbete) och action (politiskt aktörskap som ett uttryck för mänsklig frihet).
Men tänk om det inte är så. Tänk om det sant mänskliga inte är handling utan stillhet, inte arbete utan förströelse, dagdrömmeri och fest. Den här provocerande – och lockande – tesen framförs på yttersta allvar av den i Tyskland verksamme sydkoreanske filosofen Byung-Chul Han i sin senast bok Vita contemplativa. Han har gjort sig känd som en skarpsynt uttolkare av samtida fenomen såsom utmattning, digitalisering, transparens, globalisering och maktpolitik. Nu tar han sig an samtidens hyperaktivitet och hjälper oss att tänka bortom psykologins ibland tjatiga raster.
Det sant mänskliga är att meditera, leka och skapa förutsättningslöst, inte att producera eller reproducera; något som maskiner, även tänkande dito (AI), kan göra lika bra och även bättre än vi. Sann mänsklig kreativitet, menar han, kommer snarare från en plats av total inaktivitet, ett betraktande som avstår från det omedelbart lönsamma. Därav ritualernas och festernas betydelse. I sin kritik av Arendt som menade att människan förverkligar sig främst i politiskt engagemang pekar Byung-Chul Han att människan bebor tre platser, inte bara två, nämligen det offentliga rummet eller politiken (agora), den privata sfären (oikos) men även det inre rummet (temenos), det vill säga templet där just tid, rum och aktivitet upphör. Ordet kontemplativt kommer just från temenos och betyder att betrakta stilla och omsorgsfullt.
”Den stora accelerationen” är ett begrepp som används inom både beteende- och naturvetenskap för att synliggöra den exponentiella ökningen av mänsklig aktivitet som kan mätas i varierande fenomen såsom vattenförbrukning, internationell turism, användning av gödningsmedel och avverkning av skogsområden. I sin tur har dessa sociala fenomen orsakat dramatiska förändringar i kritiska ekologiska indikatorer såsom havs- och landtemperaturer samt metan-, koldioxid- och kväveoxidnivåer i atmosfären. Det är inte bara vi människor som är stressade. Hela vårt ekosystem uppvisar påtagliga stressymptom.
Hur kan vi vända trenden och sakta ner utan att samtidigt äventyra historiska landvinningar inom välfärd och folkhälsa? Hur kan våra organisationer vara mer i fas med naturen och en hållbar samhällsutveckling? I det här kritiska skedet av mänsklighetens historia är det dags att ställa oss helt nya frågor från en helt ny plats i tillvaron. De vanliga ledarskapsfrågorna såsom ”vad vill vi göra och hur ska vi uppnå våra mål?” måste numera föregås av frågor såsom ”vad behöver göras egentligen och hur kan vi göra rätt för oss?”
Phil Lane Jr, en ledare för Chickasaw- och Dakotanationerna, har sagt: ”The longest road you will ever walk is the sacred journey from your head to your heart.” I samma anda skrev vår egen Dag Hammarsköljd: ”Den längsta resan är resan inåt”. Är det inte dags att ledarskap förknippas också, och kanske framför allt, med denna inre förändringsresa, där vi på allvar kan tänka kritiskt och innovativt?
Axel Carlberg, MiL Institute
Aktuell som programledare för Resan inåt för ledare som startar i höst och som författare till boken Etik i krisens skugga som nyligen publicerats. Axel är doktor i etik och arbetar med samtal på allvar där ledarskapet ställs på prov. Det kan vara som coach, filosofisk praktiker, konflikthanterare eller som facilitator för ledningsgrupper. Han har också återkommande uppdrag för EU-kommissionen inom sitt expertområde.