Livet är utmanande nog - har jag verkligen lust att utvecklas just nu?

I efterhand är det väldigt lätt att förstå allt eller hur? Alla händelser, trådar och lager av relationer, möten och människor som knyts ihop och plötsligt har en mening.

När jag för några år sedan befann mig mitt i brinnande förändring med ett för stort uppdrag och utan att (på riktigt) förstå vad i hela världen jag gett mig in i, fick jag av en slump en chans att hoppa på MiLprogrammet för nya chefer som deltagare. Jag hade knappt förstått att jag var chef, jag visste inget om ledarskap (allra minst om mitt eget ledarskap) och jag vandrade runt på det stora möbelföretaget med ett fake-smile och tänkte att “Snart  - snart kommer någon att upptäcka att jag inte har en aning om vad jag håller på med”. Jag var egentligen inte sugen på ännu en utmaning (livet var utmanande nog..) men tänkte att jag nog inte har ett val och fattade att det inte är så många gånger i livet som en arbetsgivare slänger en ettårig utbildning i knäet på en. Jag tog chansen. Jag tog chansen. Vilken nåd att jag tog chansen.

Jag förstod varför vissa delar av jobbet triggade rädsla och andra gav energi

Jag lärde mig så mycket. När jag nu ska försöka återge det i ett blogginlägg så känns det omöjligt. Men jag ska försöka krama essensen ur min story. Håll till godo: Jag lärde mig framförallt att allt inte är så komplicerat som jag först trodde. Att något så svårt som “Närvaro” på jobbet kan vara att titta varje medarbetare i ögonen och säga hej varje morgon. Jag lärde mig att feedback var ett verktyg för utveckling och teambygge - inte en stund för kritik eller ryggdunk. Jag lärde mig varför vissa delar av mitt jobb, vissa beslut, vissa möten, vissa processer var svåra, triggade rädsla och andra gav mig energi och kunde utföras med lätthet. Jag fattade på riktigt att det jag är bra på är det som ger mig energi och det som ger mig energi gör mig bra. Att min historia, mitt bagage är min styrka, inte min svaghet. Jag lärde mig detta: Att för mig handlar det mesta om värderingar. Om att förstå vem jag är som människa och som ledare och att inte göra våld på det. Jag lärde mig att jag inte är ensam. Att vi är så många som känner och tänker på samma sätt. Som genomlider samma rädslor, har samma ångest för att misslyckas och samma fruktan att inte vara bra nog. Jag lärde mig att det är ok att vara sårbar och öppna upp. Jag lärde mig att det är fantastiskt att coacha men också oerhört viktigt och värdefullt  att som ledare bli coachad.

Jag vågade stanna upp och reflektera för första gången i mitt liv. Jag vågade ge mig ut på slak lina och luta mig in i en process som jag inte hade kontroll över.

I en tid där du som ledare är utsatt och under press, kan kunskap vara nyckeln till en friare och friskare tillvaro

Jag är helt säker på att på många sätt förändrade denna resa mitt liv. Kanske den också räddade mitt liv. Det låter dramatiskt men i en tid där man som ledare är väldigt utsatt och många gånger under enorm press, kan kunskap vara nyckeln till en friare och friskare tillvaro. Kunskap om team, kommunikation, värderingar och det egna ledarskapet gjorde mig till en en ledare som vågar vara sårbar och ibland modig. Som förstår mig själv. Och som vågar be om hjälp. Och det betyder allt.

Med MiLprogrammet för nya chefer fick jag möjligheten att utforska allt detta. Efter min ledarskapsutbildning har jag fortsatt att utforska mitt ledarskap. Med MiL Institute både som kursare och som programchef, genom coaching av andra och genom att själv bli coachad, genom litteratur och genom reflektion och meditation. Om du får chansen så tycker jag du ska ta den. Det kommer att vara läskigt, jobbigt och frustrerande. Det kommer att vara roligt, spännande och utvecklande. Du kommer ut på andra sidan som en starkare, tryggare ledare. På köpet kommer ett nytt nätverk med personer i samma situation som du - där flera kommer att bli vänner för livet.

Vill du veta mer?

Prata med min goda kollega Jessica som ansvarar för ledarskapsprogrammet. Du når henne på jessica.bresby@milinstitute.se eller 040-10 50 16.

Läs mer här..

Varma hälsningar
Alexandra Åbrandt

Makt kultur och värderingar

Vi blir präglade av kulturen vi lever i och vi ser vår egen kultur först när vi lämnar den. Utifrån den devisen åkte MUC 29 (MiLprogrammet för nya chefer) till Berlin förra veckan, för att i en annan kultur och historisk kontext få nya perspektiv på sitt ledarskap kopplat till temat makt, kultur och värderingar. Deltagarna designade uppdrag till varandra, ”Mission Possible”, som genomfördes på bl.a en flyktingförläggning, ett universitet och zoo.

Värderingar speglades med hjälp av både teorier, föreläsningar, museum och möten med Berlinbor. Reflektioner och diskussioner från dagarna berörde bl.a hur egna värderingar förhåller sig till omvärldens, och vilka värderingar som kan ändras under olika omständigheter. Mat intogs på ställen såsom Ständige Vertretung (krogen som doftar lika mycket politik som mat) och Dunkelrestaurant (där du äter i totalt mörker).

Programchefer är Catharina Wöhlecke Haglund och Daniel Taube.

MiLprogrammet för nya chefer →

Den 6 december 1995 avslutades det fjärde MiLprogrammet för unga chefer, MUC 4, och 16 unga ledare begav sig hem från MiLgårdarna i Klippan. Redan året därpå var de flesta av dem åter på plats för att reflektera över året som gått och bygga vidare på det lärande och de relationer som etablerats under programmets gång. Denna första återträff blev startskottet för en tradition att mötas varje år för två dagar av lärande och reflektion runt om i Sverige och när gruppen nu, 20 år senare, återvänder till Klippan får vi möjlighet att ta del av deras resa.

”MUC 4 är ett 25-dagars ledningsutvecklingsprogram som löper över 267 dagar”

MiLprogrammet för unga chefer 4 var ett 25 dagar långt program fördelat över fem internat under en niomånadersperiod. Deltagargruppen bestod av 16 chefer från vitt skilda företag och organisationer, fem kvinnor och 11 män. Programmet fokuserade på det personliga ledarskapet, affärsmannaskap, teamutveckling och förändringsledning. Som en del av deltagarnas lärande genomfördes också fyra affärsprojekt, där de under handledning av MiLkonsulter arbetade för att besvara skarpa frågeställningar i en organisation utanför den egna.

En av de 16 deltagarna var Martin Peters som vid programmets start var nybliven försäljningschef för BASF Sverige. Det tyska moderbolaget med 150 000 anställda skulle bilda en nordisk organisation och Martin skulle ingå i ledningsgruppen för papperskemi. MUC 4 var avsett att stötta honom i denna nya utmaning att skapa samverkan och lagkänsla i en organisation vars medlemmar var geografiskt spridda över hela Norden. För Martin var den stora behållningen av programmet Action Reflection Learning-filosofin: ”Det största för mig var det samlade lärandet i våra reflektioner. Att få landa i en annan persons upplevelse och vara kvar där, att inte bli avbruten – i betydelsen att nu är vi hos dig och delar din upplevelse och till slut så blir det också en del av min upplevelse.

MUC 4, hur 267 dagar blev 7000+ dagar

När den 267e dagen inföll i december 1995 hade Martin ingen aning om att processen skulle fortsätta i ytterligare 7000 dagar. Det enda han visste säkert var att han inte ville att det skulle ta slut: ”Det fanns en känsla av att vilja komma längre, att hålla samman, en saknad när vi skiljdes åt. Jag kommer inte ihåg det förlösande men det var Mats Sundgren, Agneta Bremander och jag (i samsyn med flera…), som tog initiativet till den första träffen på temat ”Manligt och Kvinnligt”. Vi gjorde det för det fanns ett behov av att förvalta det fina vi hade varit med om och ge det fortsatt näring.”

Allt sedan den första samlingen har upplägget alltid varit detsamma: torsdag lunch till lördag lunch men efter den första återträffen i Klippan som faciliterades av MUC 4’s programchef, Hans Fribergh, har MUC 4 teamet varit autonoma. ”Under programmet lärde vi oss att alla människor behöver känna sig sedda, hörda och bekräftade och det har vi praktiserat. Vi blev snabbt självgående och har utvecklat gruppens egenart. Värdet och lärandet i att tio-talet personer reflekterar över året som har gått är ju gigantiskt. Vi har sådan rikedom i gruppens egna erfarenheter. Behovet av att spä på med mer teoretisk kunskap har inte varit huvudfokus, men ändå fått en plats vid våra reunions. Vi har fått verktygen att hålla vår verklighet levande. Vi har lärt oss att vårda, utveckla och värna vår egen verklighet, mycket tack vare MiL, Hans Fribergh och ARL®-metodiken.”

Återträffarna som spänner över två dygn kan oftast delas upp i två olika delar; den mindre delen utgör temat för återträffen och den större består av reflektionen över året som gått. Värdskapet för dagarna roterar mellan olika mindre grupper som bestämmer plats och tema. I vissa fall kan träffen också tjäna som en arena för någon av deltagarna att provköra nya idéer inför nästa karriärsteg – exempelvis från chef till konsult. Mellan träffarna har gruppen annars inte så mycket kontakt men ibland under åren har det uppstått samarbeten och utbyten som blomstrat under en viss tid.

Långa relationer och djupt lärande eller djupa relationer och långt lärande

Tiden går och gruppen består: ”Det här är ett gäng som hållit ihop längre än vissa äktenskap. 20 år, kan du tänka dig ett sådant djup? För Martin är forumet som gruppen står för ovärderligt. Han minns särskilt när han för 15 år sedan valde att inte flytta till Helsingfors med jobbet och istället skulle förhandla ut sig: ”Vem ska man annars prata med i en sådan sits? Har man tur så har man syskon eller en förstående fru men det här är ju ett professionellt ”frirum”. En grupp som vet hur företag fungerar och som kan sätta ord på vad som händer i sådana passager.” Det är det gemensamma lärandet som är det unika för Martin som menar att det har varit en förmån att få vara del av en professionell gemenskap som både har bredd och djup: ”Jag hade klarat mig väl även på egen hand men det här är ett privilegium för det öppnar fler dimensioner. Annars kanske man förtränger vissa saker eller missar vissa möjligheter att växa. Jag har fått mycket inspiration och lärdom från andras utveckling. Det är 20 år som har gått nu och redan efter 3-4 år så hade vissa gjort spännande karriärsteg som vi andra kunde lära av. Det är unikt med ett forum som varken är politiskt eller hotfullt. Det har varit otroligt värdefullt att ha ett sådant ”frirum” där vi kan släppa fasaden, kliva ut ur vårt ekorrhjul ett par dagar och komma djupare.”

Karin Rosander, idag informationsdirektör på Åklagarmyndigheten är också hon alumni från MUC 4:
”För 20 år sedan skapades en total tillit inom gruppen. Här finns ingen prestige, ingen konkurrens och inget behov av självhävdelse. Det innebär att du kan sänka garden och öppna dig, om du vill, men också att du lyssnar, tar emot och lär på ett sätt som inte alltid finns i vardagen”, berättar Karin som fortsätter: ”Jag har haft förmånen att kunna vara med på samtliga återträffar. Träffarna är oerhört värdefulla för mig. Du stiger ut ur den vanliga världen i två dygn och in i en alldeles egen värld, befolkad av de människor som skapade den, och du vet att du på lördag eftermiddag kommer att vara full av intryck och nya insikter.”

20 år lägger en bra grogrund för fortsatta samtal

Den 27-29 augusti 2015 var MUC 4 tillbaka i Klippan, en återkomst som väckte många minnen: ”Det var mycket speciellt att vara tillbaks där allting började. Vi hade vår första reunion i Klippan 1996, men sedan dess har vi varit på andra ställen. Jag hade inte varit där alls på 19 år och det var känslosamt att återse köket i Villan, det stora trädet där vi hade debriefing efter en konflikt, ängen där vi vimsade runt med ett rep – och inte minst stocken, berättar Karin Rosander och får medhåll av Martin Peters:
”Stocken” var den första teamövning vi gjorde under programmet och 20 år senare står vi där igen. Känslan av samhörighet var gripande. 20 år av konstruktiv förtroendefull gemenskap.
 Hisnande härligt, (om än bara 30 cm över marken) och innan vi löste upp vår jubileumsträff, grundades känslan av att våra reunions kan komma att bestå även för de kommande 20 åren”.

Jubileet till ära var Lena Bergström, VD för MiL Institute med på plats för att fira gruppen och överlämna en gåva, en ny personlig reflektionsbok åt var och en. ”En mycket passande gåva, avslutar Martin, då boken vi fick 1995 gjort sitt.”

Avslutningsvis

I en tid där vi förväntar oss allt mer av teknologin och allt mindre av varandra är det särskilt inspirerande att ta del av MUC 4s berättelse om hur långa relationer och nära gemenskap bygger lärande. Det är en historia som styrker MiLs tro på den kraft som finns i att skapa ett rum för reflektion, samtal och utbyte där man kan mötas både som chef och människa och lära av varandra. Att resan fortsätter 20 år efter det officiella programmet avslutats bekräftar ytterligare vår övertygelse att det är gruppen själv som är den verkliga skådeplatsen och motorn för utveckling.

Ett stort tack till hela MUC 4 för att vi har fått ta del av er historia och ett särskilt tack till Martin Peters och Karin Rosander för era bidrag. Avslutningsvis vill vi önska er lycka till på den fortsatta resan.

Johanna Steen, MiL Institute
Programchef i MiLprogrammet för nya chefer, MUC 28