Ett ledarskapsprogram som blev en livslång process

När 267 dagar blev över 11 000 dagar

MUC 4 var ett 25 dagar långt ledningsutvecklingsprogram fördelat över fem internat under nio månader. Deltagarna – fem kvinnor och elva män från olika företag och organisationer – arbetade med personligt ledarskap, affärsmannaskap, teamutveckling och förändringsledning. Fyra skarpa affärsprojekt gav dem dessutom möjlighet att omsätta lärandet i handling utanför de egna organisationerna.

Programmets metodiska kärna var Action Reflection Learning, ARL®: handling som följs av reflektion, nya perspektiv och ny handling. Det samlade lärandet uppstod inte enbart i undervisningen, utan i förmågan att stanna kvar i en annan människas erfarenhet. Att lyssna utan att omedelbart värdera, lösa eller föra samtalet tillbaka till sig själv blev en praktik som gruppen tog med sig långt utanför programmet.

När den 267:e dagen inföll var programmet formellt slut, men deltagarna ville inte att processen skulle upphöra. Mats Sundgren, Agneta Bremander och Martin Peters tog, i samsyn med flera andra, initiativ till den första återträffen i Klippan 1996. Temat var ”Manligt och kvinnligt”. Därmed föddes en tradition som ingen då kunde veta skulle fortleva genom tre decennier.

Samma form – en föränderlig värld

Grundformen har varit förvånansvärt stabil: från torsdag lunch till lördag lunch, med värdskap som roterar mellan mindre grupper. Värdarna väljer plats och tema. En del av tiden ägnas åt ett gemensamt innehåll; den större delen åt att reflektera över året som gått, de vägval som gjorts och det som fortfarande är svårt att sätta ord på. Efter den första återträffen, som faciliterades av programchefen Hans Fribergh, blev gruppen självgående och utvecklade sin egen form.

Platserna har skiftat – från Klippan, Haväng och Barnens Ö till Marstrand, Visingsö, Stockholm, Kungshamn och Vadstena. Temana bildar samtidigt en ovanlig tidslinje över tre decenniers ledarskapsfrågor. De tidiga åren rörde bland annat etik och moral, värdegrund, affärsidé, kreativitet, coaching och personligt ledarskap. Senare kom scenariobyggande, regional utveckling, självorganisering och förtroendeskapande kommunikation.

Under de senaste tio åren har omvärldens rörelser blivit ännu tydligare i programmet. Gruppen har arbetat med EKA-projektet i Bengtsfors, kommunikation, självledarskap och strategianpassning samt hållbarhet och utveckling. När pandemin omöjliggjorde ett fysiskt möte 2020 genomfördes reunionen via Zoom på temat ”Världens bästa arbetsplats”. Traditionen ändrade form, men bröts inte. Därefter följde teman som att leda förändring, organisation, kultur och innovation, desinformation samt AI. År 2026 samlades gruppen i Vadstena kring ”Det odigitala rummet” – ett tema som fångar behovet av närvaro och eftertanke i en allt mer digital tid.

Det professionella frirummet

När MiL Institute uppmärksammade gruppens 20-årsjubileum 2015 beskrev deltagarna reunionerna som ett professionellt frirum. Formuleringen är lika träffande i dag. Gruppen möts utan den konkurrens, de roller och den interna politik som ofta präglar arbetslivet. Tilliten gör det möjligt att sänka garden, dela både framgångar och tvivel och låta samtalet gå djupare än vad vardagen vanligen tillåter.

Under trettio år har deltagarna bytt roller, organisationer och branscher. De har tagit stora karriärsteg, lämnat uppdrag, startat nytt, mött motgångar och gått in i nya livsfaser. I sådana övergångar blir frågan ”Vem ska man annars prata med i en sådan sits?” mer än retorisk. Gruppen bär en gemensam förståelse för hur organisationer fungerar, men också en lång kunskap om människorna bakom yrkesrollerna.

Det är just kombinationen av professionell erfarenhet och personlig kontinuitet som gör gemenskapen ovanlig. Varje års samtal läggs ovanpå de tidigare. Ingen behöver återberätta hela sin bakgrund; gruppen känner sammanhangen, vägvalen och återkommande mönster. Det skapar ett djup som inte kan organiseras fram i ett enskilt seminarium. Det måste byggas över tid.

Från 20 till 30 år – vad har blivit tydligare?

Vid återkomsten till Klippan 2015 väcktes minnena av programmets första övningar och av de platser där gruppen hade börjat formas. Jubileet bekräftade redan då att relationerna hade blivit något mer än ett alumninätverk. Ytterligare tio år gör detta ännu tydligare: MUC 4 är en självorganiserad lärandegemenskap som lyckats förena kontinuitet med förnyelse.

Kontinuiteten ligger i mötesformen, årsbetraktelsen och viljan att se, höra och bekräfta varandra. Förnyelsen ligger i teman som hela tiden speglar nya samhälls- och ledarskapsfrågor. Reunionerna har därför aldrig enbart handlat om nostalgi. De är en återkommande plats där erfarenhet kan bearbetas, där antaganden kan prövas och där nästa steg kan börja ta form.

Den obrutna följden är i sig anmärkningsvärd. Sedan 1996 har gruppen genomfört en reunion varje år – även när en pandemi krävde en digital lösning. Trettioen möten på trettioen år visar att hållbara relationer inte bevaras av sig själva. De kräver en enkel men konsekvent struktur, delat ansvar och en upplevelse av att tiden tillsammans fortfarande har verkligt värde.

MUC 4 30 års jubileum i Kungshamn.

När det odigitala rummet blir allt viktigare

Årets tema i Vadstena sätter ord på något som fanns i gruppen långt innan det blev en bristvara: det odigitala rummet. Ett rum där samtalet inte optimeras för snabbhet, synlighet eller omedelbar respons. Där människor kan tänka färdigt, lyssna länge och låta osäkerhet finnas kvar.

Det gör MUC 4:s erfarenhet särskilt relevant i dag. När tekniken tar en allt större plats i arbete och ledarskap ökar värdet av de mänskliga förmågor som inte kan automatiseras bort: tillit, omdöme, närvaro, självreflektion och modet att vara uppriktig. Det som började som en fortsättning på ett ledarskapsprogram har blivit ett levande exempel på hur lärande kan hållas vid liv genom hela yrkeslivet – och långt bortom det.

Gruppen som skådeplats och motor för utveckling

Historien om MUC 4 bekräftar en central tanke i MiLs pedagogik: gruppen är inte bara en samling deltagare utan en skådeplats och en motor för utveckling. Metoder och modeller har betydelse, men deras långsiktiga kraft visar sig först när människor fortsätter att använda dem för att förstå sina egna och varandras erfarenheter.

År 2015 uttryckte gruppen en förhoppning om att reunionerna skulle kunna fortsätta i ytterligare 20 år. Mer än halva den sträckan är nu tillryggalagd. Efter över 11 000 dagar är den viktigaste slutsatsen kanske densamma som efter 7 000: lärande tar inte slut när ett program avslutas. Med tillit, nyfikenhet och ett gemensamt ansvar kan det fortsätta – år efter år, genom en värld som ständigt förändras.