Vad är MEC – egentligen?
Intervju av Helena Thorfinn
”Först känner de att de inte har tid – sedan säger de att det är det viktigaste de har gjort som chefer.”
Jessica Bresby skrattar och ler när jag ber henne berätta vad MiLs uppskattade klassiker MEC egentligen är. MiLprogrammet för Erfarna Chefer är ett svar, men det säger ju inte så mycket. Det finns många management- och ledarskapskurser. Så vad är det som gör att denna är annorlunda?
Jessica är projektledare för MEC och har jobbat på MiL sedan 1996. Hon har sett MEC utvecklas, förändras men också förkortas. Första programmet hölls redan 1978 och då var det sensationellt och gav spaltutrymme i tidningen. En skola för chefer – var inte chefer redan färdigutbildade?
”I början var det 50 dagar under ett år. Tänk det, 50 dagar”, tänker hon högt. ”Idag är programmet 18 dagar, uppdelat på fem internattillfällen. Samhället har förändrats och det har MEC också. Idag är det självklart att chefer behöver utvecklas.”
En komponent som funnits som en röd tråd ända sedan starten är MiLs lärfilosofi Action Reflection Learning – ARL®. Att ta med sig vardagssituationer på jobbet in i kursen, reflektera kring dem, och sedan under resans gång använda verkliga chefsutmaningar och egna erfarenheter som arbetsmaterial.
”Man jobbar när man går programmet, och har programmet med sig på jobbet”, försöker Jessica förklara. ”Alla vittnar om hur programmet finns med dem under hela MiL-året (och långt efter det), och att det behövs ett längre program för att göra skillnad och förändring på riktigt. Förändring tar tid, korta kurser förändrar ingenting.”
Varje år tar MiL emot ungefär 18 erfarna chefer från olika sektorer och företag i MEC. Idéen är att de ska kunna utvecklas utanför sin egen kontext och berikas av att höra andra diskutera dilemman som de själva känner igen sig i, spegla sig i andras utmaningar, utan att behöva förhålla sig till detaljer. Inom den stora gruppen delas sedan deltagarna in i ’lärgrupper’ eller coachgrupper, där man fördjupar samtalet.
”Det pågår egentligen tre parallella spår under MEC”, konstaterar Jessica. ”Dels ledarskapsprogrammet, dels vardagen på hemmaplan och den egna, inre processen.”
Kursen leds och coachas av erfarna MiL-konsulter. Under de senaste åren har det varit Axel Carlberg, Charlotte Henschel och Lena Axén Jergmo, som tillsammans har bakgrund inom psykologi, organisationsutveckling, etik och ledarskap.
Charlotte Henschel är snabb med att förklara att hon inte ser MEC som en utbildning eller kurs i konventionell mening.
”Det finns en del föreläsningar, ja, och det finns teman och mål, ja. Men detta är en utvecklingsprocess, inte en `kurs´. Vi är hela tiden lyhörda mot gruppen, och kan ofta kasta om ett schema för att något annat, mer intressant, händer. Reflektion är nyckeltermen.”
Hon berättar att varje internat har ett tema, och nämner Jag som startpunkt – det personliga ledarskapet eller Makt, konflikt och rolltagning – hur kan din ledningsgrupp manövrera komplexitet och ta tag i stygga problem. På senare år har även temat Klimatkrisen, vår tids stora utmaning, funnits med.
”Det kräver mod och mognad att våga leda sin arbetsplats mot ett mer genuint hållbart sätt att fungera”, menar Charlotte. ”Att vara ledare är något annat än att vara chef, det är det första vi talar om. En ledare ser den större bilden och är fokuserad på att få med sig folk på sin vision.”
Ett annat sätt att beskriva MEC:s unika förhållningssätt kommer från Axel Carlberg, ytterligare en av de tre MiL-konsulterna. Axel är doktor i etik, men har också en bakgrund som dominikanermunk.
”Vi går hela tiden i dialog med verkligheten”, förklarar han. ”Ju högre upp i hierarkierna man kommer, desto viktigare är det att veta vem man är, var man står. Det personliga ledarskapet innebär att man måste äga sina planer och sina tankar, inte väja för svåra beslut och vara en vindflöjel. Och det kräver mod och mognad.”
En som har gått MEC och talar varmt om programmet är Folksams VD Ylva Wessén.
”Jag är jurist i botten och har gjort den klassiska resan att vara en uppskattad expert som sedan ska bli generalist och chef”, berättar hon. ”I juridikens värld följer man regler och allt är rationellt och tydligt. Sakkunskapen är det viktigaste.”
Sedan många år skickar Folksam deltagare till programmet, och vid tillfälle även ledamöter ur koncernledningen.”Jag vill att fler ska få chansen till avgörande insikter om sitt ledarskap, som jag fick.”
Jag frågar om alla verkligen kan bli bra chefer av att gå ett program som MiL´s. Hon funderar ett ögonblick.
”Jag var en av nitton deltagare och det blev ett av de viktigaste åren i mitt liv.” Hon fortsätter: ”Du måste vilja utvecklas som människa. Det handlar om dig själv och ditt intresse för människor. Inte främst om att lära sig verktyg och tekniker. Så, kanske är det inte för alla”.
En annan person som gått MEC är Alireza Mobasheri som då var områdeschef på Skånes Stadsmission, men idag jobbar med hållbarhet på Ingka Centers, en del av Ingka Group (IKEA).
”Nästan dagligen använder jag mig av tekniker och förhållningssätt som jag lärde under MEC”, berättar han. ”Det här att stanna upp, göra en loop uppåt och reflektera över vad jag ser. Eller att börja möten med en incheckning. Små metoder som gör stor skillnad.”
Under året då Alireza gick MEC brottades han med en stor konflikt på jobbet. Det var ovärderligt att kunna ta med sig problemet till gruppen och vända och vrida på det.
”Jag förstod att jag som person, alltså min personlighet, var en resurs i sammanhanget. Så hade jag aldrig sett det tidigare.”
Löste det sig då?
”Det löste sig”, skrattar Alireza, ”och nu känner jag att jag har verktyg när det blåser, jag är inte så ensam. Jag duger.”
”Allt som sägs i gruppen är naturligtvis strikt konfidentiellt”, säger Axel när jag frågar om diskussionerna och coachgrupper. ”Men de flesta utmaningar på jobbet går igen hos alla, man behöver inte ha detaljer för att känna igen sig.”
Ytterligare en som har gått flera av MiLs program, under olika delar av sin karriär, är Tina Stilleborn. Tina är idag Global sortimentschef på IKEA of Sweden.
”Jag gick MiLs chefsprogram för nya chefer redan för 25 år sedan”, berättar hon och beskriver det som helt avgörande för att hon senare skulle gå vidare till högre poster inom koncernen. Förutom MEC var hon i höstas även på MiLs program för chefer som äger rum i ett kloster i Frankrike, Resan inåt för ledare.
”Jag uppskattar dessa program, jag önskar att det fanns fler! Och att fler med chefsansvar fick möjlighet att gå dem”, säger Tina. ”Dessutom fortsätter min grupp från MEC att träffas. Vi har fått en sådan plats i varandras liv att vi vill fortsätta att använda den. Otroligt utvecklande.”
Alla tre som gått MEC lyfter fram en dimension som krävs för att våga utvecklas som chefer. Det trygga rummet som skapas under MEC. Tina minns:
”Jag kommer ihåg att Axel öppnade med att säga att ’Vad ni än säger, och hur det än blir, så har jag hört allt förr. Jag kommer att vara kvar här i rummet med er genom allt.’” Tina skrattar till. ”Och det ger ju onekligen lite tyngd, speciellt med Axel som varit katolsk munk. ”Vad har han inte hört i bikten?”
”Ja, det trygga rummet är kanske det viktigaste vi gör”, säger Axel. ”När alla väl känner sig sedda och trygga så kan vi göra vad som helst, diskutera vad som helst.”
Jag undrar vad som kan vara så svårt att tala om, egentligen? Han skrattar roat.
”Chefer har makt och att ha makt kan ha mörka sidor. Vi behöver kunna diskutera det också. Jag tar avstamp i etik, och det etiska ledarskapet, och hjälper folk att undersöka och se sina skuggsidor. Vad gör man om man möter på motstånd, till exempel?”
Men förutom den trygga platsen i gruppen, så är de rent fysiska platserna också viktiga. Inte bara de mentala. Varje internat väljs ut med omsorg.
”Vi vill ha vår dedikerade plats, gärna litet och personligt. Man får gärna kunna gå promenader på kvällarna och det måste finnas plats att umgås. Själva gruppen och de samtal som uppstår är en del av programmet” säger Jessica. Varje årskull får också tillbringa minst två internat på MiLgårdarna utanför Klippan i Skåne.
”Det är vår egen hembas, så att säga. Naturskönt och med lång historia.”
Jessica har koll på eventuell kurslitteratur. Något som man har en speciell tanke kring. Det finns kurslitteratur och böcker vi rekommenderar, men faktiskt ingen obligatorisk inläsning.
”Programdeltagarna är ofta extremt upptagna personer, så vi vill inte belasta dem med läsläxor mellan kurstillfällena. De får andra typer av uppgifter, och ibland har man en bokcirkel där de som läst en bok kan diskutera den på en av internatkvällarna”, förklarar Jessica och får medhåll av Alireza som uttrycker att han uppskattade just att han kunde ”komma som han var”.
”Jag hade inte klarat av att ha krav på att förbereda mig. De tre dygn man är där är man helt fokuserad på programmet, men däremellan är man i sin vardag. Programmet är med en, men inte som läxor som hänger över en.”
Däremot finns det en bok som är med deltagarna under hela året. MiL´s ”Röda bok”. En tom anteckningsbok där deltagarna skriver ner sina egna reflektioner och insikter kontinuerligt.
”Den kan man läsa högt ur, eller inte läsa högt ur”, berättar Charlotte. ”Det är upp till var och en. Där dokumenterar man sina egna tankar och sin egen process, och många vittnar om att de flera år efter avslutat program återvänder till sin röda bok.”
Under årens lopp har MEC slipats på och förfinats. Kursledare har tillkommit och gått, tillfört delar, tagit bort sådant som slutat funka. Föreläsare har kommit och gått, och teman har förändrats med tidens gång. Nu i år är det första gången det till exempel finns en heldag för AI och digital utveckling.
Jessica tycker att hon ser i utvärderingarna att MEC ligger rätt, både i tiden och i graden av fördjupning. Alla som lämnar programmet ger anmärkningsvärt goda omdömen.
”Vi känner oss lite som Nordkorea när vi får se det”, skrattar Axel. ”Finns det ingen kritik? Men det är det där trygga rummet. När folk vågar utvecklas så händer det grejer. Varje gång.”
Helena Thorfinn har tre romaner bakom sig, vilka skildrar spänningar på ambassader som arbetsplats. Hon har också arbetat som journalist på bland annat SVT och 15 år internationellt som strateg och processledare på Sida och Unicef. Det var hennes nyfikenhet på MiL Institute och vad
MEC egentligen är som gav inspiration till samtal och denna artikel.
